Första inlägget. I vad som förhoppningsvis kommer bli ett av många. Eller vad skriver jag. Självklart ska det bli det. Det här kommer jag att klara. Även om det såhär. En dag innan sista ätare dagen känns som jag ångrar mig ordentligt. Försöker finna ursäkter som får mig att fortsätta mitt liv som det är. Fast där finns inga. För jag behöver gå ner i vikt. För att kunna fortsätta leva mitt liv som jag vill. Det är bara det. Att en av de stora anledningarna till varför jag är överviktig. Är att jag belönar mig själv med mat. När livet är stressigt. Och jag inte får en stund för mig själv. Är det det enda som just nu får mig till den där extra energin. O har jag en dag bara för mig. Då äter jag. I mängder. O frågan är. Hur ska jag orka dagen utan min Red Bull? Så just nu funderar jag över. Om jag MÅSTE göra detta. O svaret är ja. För jag kommer inte i mina kläder som jag köpt som överviktig längre, friktionen från mina lår skapar stora sår som gör det svårt för mig att gå normalt och viktigast av allt. Det här är inte jag. Jag har försökt att förlika mig själv vid tanken på att jag kan vara överviktig och ha ett bra liv. Men saken är den. Att det tar upp alldeles för stor del av mitt tänkande för att jag ska kunna må bra. Jag vill inte att mat ska handla om vad jag får och inte får äta. Jag vill leva enligt "lagom är bäst". Men jag vill också gå ned i vikt först. Vilket är det jag ska göra nu. Sen. När allting normaliserat sig. Och mitt BMI inte är farligt längre. Först då kan jag förhoppningsvis finna ett normalt förhållningssätt till de jag väljer att äta.
