The Game is On

Jag gillar inte dagar som denna. När jag inte tränat på morgonen. Varför? För att det tydligen är viktigt med vila. För att kroppen ska återhämta sig. Men jag känner mig så slapp när jag inte varit ute på min runda eller kört styrka. Trodde aldrig jag kunde bli sån. Men så är det. Jag mår dåligt över mig själv när jag inte tränar och då är det så lätt för en allt eller inget person som mig att falla in i dåliga vanor med mat etc.

 

Då vare tid för invägning igen då.

 

Jag kan inte beskriva hur mycket de här senaste fyra månaderna förändrat mig. Idag ställde jag mig på vågen. 18 kg lättare än i januari. Det är nästan lite för mycket att ta in. Just nu väger jag 76 kg och det går så snabbt nedåt att jag tänker att oj det kanske går lite för snabbt. Kan det vara såhär enkelt? Jag är i princip aldrig hungrig, har inga blodsockerfall, fylld med energi även om jag missbrukar den en del ändå och jag är snart nere på normalvikt igen. Från fetma till normalvikt. Och jag har gjort det alldeles själv. Tagit reda på fakta och varit benhård. Jag har faktiskt ingen annan att tacka. Ja de skulle vara dem som skrivit om LCHF och träning då. De kan få ett litet tack. TACK.

 

Följer Biggest Loser. Och det slår mig att jag i vintras vägde som vissa av kvinnorna där. Men SÅ stor var jag väl aldrig? Nja. Mitt fett har alltid varit väldigt jämt placerat över hela kroppen och dessutom väldigt kompakt. Så jag tror inte att ngn upplevt att jag varit nästan 100kg stor. Eller har ingen vågat säga något. Haha. Ja ja hundra kilo. Det är mycket.  Nu är jag snart närmare 50 än 100. Om man avrundar. Skit samma. Hur fettet ser ut. Väger man hundra så väger man hundra. Det är inte sunt och jag valde att göra en förändring.

 

Det som slår mig ofta är att jag tänker. Nej nu ger jag upp. Men sedan tänker jag. Till vadå? Vad är det jag längtar så mycket efter att äta? O oftast kommer jag fram till att det är det jag äter idag som jag tycker mest om. O när suget faller in. Efter att bara hugga det där fluffiga vita brödet för att det är så enkelt. Vet jag att det ändå inte kommer att göra mig mätt. Bara luft i magen. Då skippar jag. Och äter något LCHFigt istället.

 

Jag trodde aldrig jag skulle bli en sån där. Som längtar efter att ge mig ut och träna. Men mina morgonpromenader är en av de bästa stunderna på dagen. Just nu är dessutom naturen helt underbart vacker. Så även om jag har ont i benen av träningsvärk. Eller benhinneinflammation? Kan jag inte tänka mig något annat än att ge mig ut imorgon klockan 06.00.