Nu har jag hamnat där igen. Min återvändsgränd. F-n. Det är nu det är så j-a tufft. Jag har tappat 11 kg. Vågen visar verken plus eller minus. Men jag ligger inne med världens monster förkylning och kan inte träna. Det är då jag faller. Tillbaka till tjockis träsket. Men jag måste lära mig av mina misstag. Resa mig och fortsätta. Mot mitt mål.
Jag åt kolhydrater igår. Ett litet undantag ledde mig direkt ned igen. Så klart. Det är inte lätt att lära gamla hundar att sitta. Usch. Om det var värt det? Nej. För jag har haft så j-a ont i magen sedan dess och dessutom så svårt att somna. Kan det vara sockret som spökar må tro? Vad jag gafflade i mig. Jorå. Först fika med sonen efter besök på VC utan att vi hann äta frukost innan. En sockerbulle med vanilj. Den såg så lockande ut. Kunde inte motstå frestelsen. Sedan några godisbitar i förberedelserna inför helgens kalasande. Jag hade ju liksom redan fallit dit. Nu är det lika bra att göra det ordentligt. Då smäller vi på med pannkakor till middag. Med sylt och socker. O sedan eftersom jag längtat så. Chips med dipp. Fy va äckligt det låter såhär i skrift. O jag tryckte allt. Bara inse. Att jag som tycker det ser osmakligt ut med LCHFare som klarar äta stekt bacon i massor av fett med ägg till frukost faktiskt insett att kolhydratslivet är minst lika hemskt. O får mig ur funktion också. Så det är bara till att inse. Low Carb High Fat is for me. Men hur mycket fett måste jag äta? För jag klarar inte hur mkt som helst och jag är rädd att det är för lite fett som får mig att inte minska i vikt? Låter ju knasigt men de e ju som själva tänket bakom dieten.
Jag måste verkligen inse att jag inte belönar mig själv genom att äta på det här sättet. Men inom mig ropar en röst. "Du vill ju egentligen ligga på soffan och trycka gottis?" Du vill egentligen inte detta. Det är bara ett hemskt måste. Som skolgympan. Du är egentligen inte någon som uppskattar hälsosam mat och träning. En kvarleva från barndomen. Jag avskyr när folk säger till mig hur jag ska äta och leva. Det får mig att leva i revolt. O själv tro att det är det jag innerst inne vill. Låter det konstigt? Ja det är det säkert.
MEN faktiskt. Det jag vill inser jag nu är INTE att leva ett livt fyllt med socker och i övervikt. Jag vill bli normalviktig, klara av att springa och äta hälsosamt. Jag måste bara bekräfta detta för mig själv. O bli frisk. Plus att jag ska skriva ett mer varierande matschema. Med tänket 50% protein 20 % fett och resterande grönt. Funkar det? Vi får väl se. Att gå tillbaka till mitt liv innan. Är i vart fall inget alternativ. Det är INTE den jag är. Jag är mycket mer än så.
Älskar TV3s nya programserie "Kickstart". Jag har följt Petras blogg sedan urminners tider. Ja det är nästan som det var i ett annat liv. Då jag fortfarande bodde i Sthlm och själv startade min allra egna första blogg. Bra iallafall med hälsosamma ideal. Det vill jag bli för min dotter. Hon ska aldrig se mig väga mat. Aldrig höra mig själv säga att jag behöver gå ned i vikt. Hon ska se mig träna och äta hälsosamt. Välja bra alternativ för att det är nyttigt inte för att bli smal. För jag vill aldrig att hon ska behöva hamna där jag är. Där jag måste bli smal för min hälsa. Med en bra grund slipper hon det. Själv är jag fucked up när det gäller detta men saker och ting börjar ljusna och snart är jag en bättre version utav mig.
Nu ska jag gå och diska ur dippskålen från gårdagen och kasta chipspåsen i soppen. Precis som en alkholist som tömmer gårdagens sista droppe i vasken och krossar flaskan i återvinningen. Aldrig mer!
Läser både här och din andra blogg lite då och då. Har aldrig kommenterat men vill lämna ett avtryck nu.
Du är ju jätteduktig!! Men kom ihåg att du bara är människa, som alla andra. Ibland med full fokus, ibland lite mer vilsen...
Kram och heja!